Jag har några bra vänner, men den bästa utav alla är nog Emilia. Hon är ett halvt år yngre än mig och vi har en del gemensamt. Vi såg varandra för första gången när vi var på besöksdag till högstadiet, eftersom vi hade hamnat på samma klass. Jag fick inga flickor från min lågstadieskola på min klass, så i början av hösten kändes det inte riktigt kul (jag funderade nog en stund på att byta klass, men det blev aldrig av). Alla de andra flickorna hade ju någon som de kände från för eller jag hade ju nog det, men det var ju två pojkar och de hade ju varann. Emilia hade sin bästis från sin gamla skola på samma klass, så det tog en bra stund före vi blev ett gäng på tre. Jag kommer inte ihåg när Emilia var första gången till mitt, men jag kommer ihåg första gången till hennes. Det var på första maj och för ovanlighetens skull sov jag över där (kanske inte så vanligt att man sover över hos nån när man är där för första gången. När vi slutade i nian var det bara jag och Emilia ur högstadiegänget, som började i samma gymnasium. Vi blev ännu bättre vänner och fick ett nytt gäng.
Emilia har betytt väldigt mycket i mitt liv. Jag vet inte alls var jag skulle vara idag om jag inte hade träffat henne.
Jag fick äran att ta hennes tackkort till studenten i våras, så ni får sen några bilder från det. På världens finaste Emilia, med sina fina bruna ögon och sitt vackra leende. Tack för att du finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar