Rödvinbärspaj

Det blev en rödvinbärspaj till slut och riktigt god blev den för att vara röda vinbär i den. Den innehåller crème fraiche vilket var bra, för det var det vi behövde få ur kylskåpet. Den fick godkänt av mamma och pappa. Om någon vill prova laga en paj själv, så är hittar ni receptet HÄR.

Solnedgång och röda vinbär

Idag bjuder jag på lite bilder jag tog när vi var på väg hem från villan för exakt en månad sen. Jag såg hur fin bild det skulle kunna bli och bad pappa svänga in vid stenparken i Oravais. Och visst blev det underbara bilder.
Igår började jag städa rummet på dagen, men blev inte helt klar, så det borde jag snart ta tag i igen. På kvällen var jag till fammos för att hälsa på, för det var en tid sen jag var dit senast.
Idag har jag bara tagit det lungt. Jag hade tänkt åka till stan från morgonen för att köpa kullager till cykeln, men så startade inte bilen. Nu funderar jag på att gå ut och plocka lite röda vinbär tills andra bilen kommer hem och se om jag då åker till stan eller om det får bli en annan dag. Av de röda vinbären skall jag försöka baka något och se om de duger till något, för sådär annars tycker jag inte om dem. Återkommer om det sen om det visar sig vara gott.

Helgen - Soluppgång och hemmamys

 I fredags åkte mamma och pappa iväg till villan för att vara där till söndag. Jag stannade däremot hemma för att ta det så lugnt jag själv ville. Fredagen har jag redan berättat om när jag var på Jeppisdagan och såg på KAJ, men har du missat det går det att läsa HÄR. På lördag hade jag det väldigt varmt för det gick inte alls att vädra något på natten och på dagen var det varmare på utsidan än på insidan och då var det helt onödigt att vädra. Det är jobbigt att bo nära åkrar ibland. Nåja jag fick se till att dricka ordentligt med vatten och så hade jag en hel vattenmelon i kylskåpet.

 Till middag hade jag planerat att göra tortillas åt mig, så det var bara att gå ut i växthuset och plocka lite tomater och paprika. Och sen ta ett varv ut i trädgårdslandet för att dra upp lite sallad och en lök. Det blev en bra middag.

 På kvällen satte jag på en film och kröp upp i soffan med chipspåsen.

 Jag vaknade klockan fem och såg att solen höll på att gå upp, så jag tog min kamera i handen och gick ut och knäppte några bilder.

I söndags gjorde jag egentligen inget speciellt förutom att gå igenom en hel del bilder före telefonen ringde och mina kompisar undrade om de fick komma hit. Och nästan med det samma de kom började det åska och ha sig. Och vad det regnade, jag tror jag aldrig för har varit med om att det har spillt ner sådär hårt. När det slutat åska spelade vi först lite piano och sen gick vi ut. När de åkte hem gjorde jag ingenting tills mamma och pappa kom hem. En skön lugn helg vart det.

Resdag 4 - 15 km vandring

 Vi vaknade efter några timmars sömn och åt vår morgongröt. Sen packade vi ihop tälten och rinkkorna för att komma iväg snabbt. Det gick bra i början, men när vi hade gått en bit fick vi ta av oss skorna för första vadet.

 När vi kommit över var det dags för nästa utmaning, än väldigt brant uppförsbacke. För det var nämligen en ås mellan två fjällbäckar (eller vad de nu klassas till). Det var bara att sätta på sig skorna tillbaka och kämpa sig uppför. Vi tog oss över följande bäck och sen var det bara att börja gå igen. 

 Här är det allra sista vi såg av Pältsan.

 Så tyckte vi att vi behövde ta en matpaus för ju längre vi kom ville vi bara fortsätta gå, för att komma fram nån gång. Vi satte oss ner och åt smörgåsar och allt annat vi ville ha. Men vi hade ingen ro att sitta allt för länge utan vi ville ganska snabbt gå vidare.

 Och av någon konstig anledning tog bilderna från själva vandringen slut här, men det kanske finns en förklaring. Vi fortsatte gå och det började gå ganska fort neråt. På en del ställen fick vi gå på snön och på en del ställen var det väldigt kladdigt. På en sträcka gick det brant nerför och det var bara att hålla tungan rätt i mun. Vi närmade oss sjön och det blev bara våtare och våtare. Vi gick en lite längre sträcka med crocs för att det var så blött och många ställen vi fick korsa vattendrag. När det blev torrare igen blev det fotvård förre vandringsskorna sattes på. När klockan var fyra kom vi till treriksröset och hade tre kilometer kvar att gå. Båten skulle gå ungefär halv fem och vi satte på ett kol för att försöka hinna. Jag och lillasystern höll täten till först och det gick undan. Fast efter halva vägen började sakta i lite och vi hade pappa att ta täten istället. Jag höll farten ganska bra tills vi bara hade en liten bit kvar då jag bestämde mig för att sakta in för att inte vara helslut när vi kom fram till hamnen. Mamma och lillasyster var ändå några meter bakom mig så det gjorde inte så mycket. När pappa kom upp på berget vinkade han mot båten för att försöka få de att se att vi ville med. Båten hade redan lagt av, men de såg pappas vinkning och vände om för att ta med oss också. Och när jag såg det när jag kom upp på berget då blev jag så otroligt glad. Alltså den GLÄDJEN, det finns nästan inga ord som beskriver den. Vi lastade på rinkkorna och hoppade in i båten så vi fick pusta ut.

 När vi kom till hamnen gick mamma och pappa efter bilen och stugnyckeln, medans jag och lillasyster kylde ner fötterna.

Vi lastade in rinkkorna och åkte iväg och handla lite mat före vi började ta av oss och slappna av.

 Renarna kom väldigt nära, nästan så nära att de rörde i bilen.

 När vi hade packat om alla väskor tog jag, mamma och pappa en kvällspromenad ner till hamnen för att mjuka upp benen lite.

 Väldigt vackert var det!

Och slutligen var det bara att göra sig redo för Norge följande dag.

Resdag 3 - 21 km vandring

Vi steg upp efter en halvdålig natt i tältet. Jag hade en sten i ryggen och tältduken fladdrade så mycket i vinden att jag hade lite svårt att sova. Vi lagade gröt åt oss så vi skulle orka vandra en stund och packade ihop sakerna. Så var det bara att vada över forsen och det blev lite kallt med det kalla vattnet och sen att få snö in i crocsen. Så var det bara att sätta på sig skorna och börja gå.

Detta var nästan den jobbigaste etappen på vandringen. Först gick det uppför för att sen börja gå nerför väldigt brant. Det var så brant att det var väldigt tungt att gå nerför så jag är väldigt glad att vi inte gick andra vägen. När vi fick syn på Pältsanstugorna blev det mycket lättare att gå för då såg man hur kort bit det var tills vi fick ta paus.

När vi kom fram till stugorna tog vi av oss rinkkorna och gick en kilometer till en stor fors. Så skönt det var att gå en liten bit utan tunga väskor på ryggen. Vi fyllde på alla vattenflaskor vi hade, för nu hade det blivit väldigt varmt.

Vi fortsatte gå och terrängen ändrades på en gång. Till största delar gick vi uppe på en ås i 13 km, som inte var allt för jobbig förutom att solen hela tiden gassade på.

Vi bara gick och gick, men ibland var det skönt att titta bakåt för att se den vackra naturen och se hur längt vi gått.

Det var väldigt länge vi hade Pältsan vid vår sida under andra vandringsdagen.

Det var under andra dagen som vi gjorde det jobbigaste och farligaste. Tidigare på dagen gjorde vi det jobbigaste när en fors gick igenom åsen. Det var vatten upp till knäna och det strömmade väldigt mycket, så man fick hålla väldigt bra koll på var man satte fötterna. Det farligaste gjorde vi på kvällen, med fors och stup. Om ni tittar på bilden här under så kan jag berätta att vi gick ungefär där bilden slutar på vänster sida.

När vi fått på oss skorna fick vi så mycket energi att vi ville gå en bit till för att slippa gå så långt följande dag.

vilken underbar synd det var att plötsligt se Saana. Då kändes det inte alls som att det var så långt att gå nästa dag.

När klockan började bli elva på kvällen tyckte vi att det kanske började bli dags att söka en tältplats och hittade en ganska så bra plats.

Jag passade på att ta några kort när solen var bakom bergstoppen, men det var inte det lättaste. Fick ta hur många bilder som helst för att inte ha svarta prickar på bilden när myggorna måste förstöra min bild.

Och så kröp vi ner i tältet för att försöka sova några timmar. Tältplatsen var kanske inte den bästa ändå för när man kröp i sovsäcken rutschade man neråt, men det gick ändå.