Vi steg upp efter en halvdålig natt i tältet. Jag hade en sten i ryggen och tältduken fladdrade så mycket i vinden att jag hade lite svårt att sova. Vi lagade gröt åt oss så vi skulle orka vandra en stund och packade ihop sakerna. Så var det bara att vada över forsen och det blev lite kallt med det kalla vattnet och sen att få snö in i crocsen. Så var det bara att sätta på sig skorna och börja gå.
Detta var nästan den jobbigaste etappen på vandringen. Först gick det uppför för att sen börja gå nerför väldigt brant. Det var så brant att det var väldigt tungt att gå nerför så jag är väldigt glad att vi inte gick andra vägen. När vi fick syn på Pältsanstugorna blev det mycket lättare att gå för då såg man hur kort bit det var tills vi fick ta paus.
När vi kom fram till stugorna tog vi av oss rinkkorna och gick en kilometer till en stor fors. Så skönt det var att gå en liten bit utan tunga väskor på ryggen. Vi fyllde på alla vattenflaskor vi hade, för nu hade det blivit väldigt varmt.
Vi fortsatte gå och terrängen ändrades på en gång. Till största delar gick vi uppe på en ås i 13 km, som inte var allt för jobbig förutom att solen hela tiden gassade på.
Vi bara gick och gick, men ibland var det skönt att titta bakåt för att se den vackra naturen och se hur längt vi gått.
Det var väldigt länge vi hade Pältsan vid vår sida under andra vandringsdagen.
Det var under andra dagen som vi gjorde det jobbigaste och farligaste. Tidigare på dagen gjorde vi det jobbigaste när en fors gick igenom åsen. Det var vatten upp till knäna och det strömmade väldigt mycket, så man fick hålla väldigt bra koll på var man satte fötterna. Det farligaste gjorde vi på kvällen, med fors och stup. Om ni tittar på bilden här under så kan jag berätta att vi gick ungefär där bilden slutar på vänster sida.
När vi fått på oss skorna fick vi så mycket energi att vi ville gå en bit till för att slippa gå så långt följande dag.
vilken underbar synd det var att plötsligt se Saana. Då kändes det inte alls som att det var så långt att gå nästa dag.
När klockan började bli elva på kvällen tyckte vi att det kanske började bli dags att söka en tältplats och hittade en ganska så bra plats.
Jag passade på att ta några kort när solen var bakom bergstoppen, men det var inte det lättaste. Fick ta hur många bilder som helst för att inte ha svarta prickar på bilden när myggorna måste förstöra min bild.
Och så kröp vi ner i tältet för att försöka sova några timmar. Tältplatsen var kanske inte den bästa ändå för när man kröp i sovsäcken rutschade man neråt, men det gick ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar